:)

igår efter middag var jag inte på världens bästa humör. det kan jag erkänna. varför får vara utanför bloggen.

Men något hände idag?

helt plötsligt blev jag så glad och tänkte att jag klarar mig så jäkla bra själv.

vad jag inte behöver nu är massa extra problem. Det skulle knäcka mig.
i dagens samhälle är det omöjligt att inte dömma folk på förhand.

Men jag är ju inte lika desperat som andra (nu syftar jag inte bara på en)

 

Jag kan med stolthet skriva att jag är lycklig nu, allt får gärna vara som det är nu. jag har liksom det jag behöver.

skolan rullar på även om jag har en del att göra.

Viktigast nu är skolan så jag kan ta studenten nästa år. och min familj. framförallt min mamma.

 

Jag har verkligen lärt mig att prioritera vad som är viktigt, och förstå rätt och fel.

 

Sen vet man ju inte vad som händer imorgon, om en vecka eller nästa år. Men detta är här och nu.